Bröllopsdagen i ord
Vi vaknade på varsitt håll och jag steg upp 6.15 på morgonen för att duscha inför besöket hos frisören. Jag hade inte sovit så väldigt mycket på natten, eftersom jag försökte måla naglarna in i det sista. Det slutade med att jag gav upp och målade på nytt, fast enklare, på morgonen istället. Mamma skjutsade mig till frisören och där var jag från 7.30 till 10.10. Håret rullades på spolar och skulle sedan torka i vad som kändes som en evighet. När jag tillslut åkte därifrån var min tidsplan lite försenad, men allt gick bra ändå. Jag sminkade mig och stoppade i mig en macka och lite drickyoghurt. När det var dags för påklädning hade klockan redan hunnit bli 11.00, då vi egentligen skulle börja fota. Fotografen var en av gästerna, vilket gjorde det lättare att ha lite flexibla tider.
Vi fotade några porträttbilder och utsiktsbilder, samt några vid kyrkan. Tärna och bestman var också med under fotograferingen. Mycket duktig fotograf som säkert tog jättefina bilder. Blir spännande att få se dem. Efter fotograferingen, som tog slut vid 12.30, gick vi in i kyrkan och gömde oss i kapprummet tills alla gäster gått in. Jag var lite trött och gäspade oavbrutet, men var helt lugn i övrigt.
När alla gäster satt sig gick vi ut i vapenhuset och ställde upp oss på led. Först jag och Daniel, sedan tärna och bestman och sist prästen. Värdinnan gav lite information till kyrkbesökarna innan vigseln började. När klockorna började ringa kändes det verkligen som att det var på riktigt. Mendehlsson började ljuda från kyrkorgeln och dörrarna öppnades. Jag var fortfarande helt lugn och kände mig inte alls nervös när vi började gå in. Vi gick lugnt hela vägen och väl framme vid altaret kände jag att benen darrade lite av all spänning. Psalm 411 följde direkt och vi sjöng med. Därefter blev det inledningsord av prästen och bibelläsning (Rom 12:9-10, 15) av bestman. Sedan kom den första solosången, "I folkviseton". Ögonen tårades av den underbart vackra sången, men jag försökte kämpa emot allt jag kunde. Brudtärna och bestman läste gemensamt psalm 294 efteråt och sen gick vi in i själva vigselakten. Båda sa "Ja", ringarna åkte på och den obligatoriska kyssen avklarades. Nu var vi man och hustru. Förut tänkte jag alltid att det skulle bli den värsta biten, att behöva stå där framme och själv säga något inför alla, men när vi väl kommit till den biten där prästen förstavar det man ska säga så tänkte jag att det här går ju hur bra som helst. Inget att vara nervös över alls. Vi sjöng psalm 29 b, följt av bön och välsignelse och vigseltal. Det var ett bra vigseltal, inte för långt och inte för kort och bra innehåll. Så var det dags för den andra solosången, "From this moment on". Gåshud på armarna och tårar i ögonen. Därefter psalm 201 och Brudmarsch från Delsbo. När vi gick ut hann jag se massa kända ansikten och flera gamla klasskompisar både från grundskolan och gymnasiet. Så kul att så många ville och kunde komma och titta.
När vi kommit ut på kyrktrappen var det kameror överallt och vi hade stora leenden på våra läppar. Vi fotades själva och med föräldrar och tärna och bestman. Sedan blev det kramkalas tills vår chaufför, min bror, kom körande med bilen vi skulle åka i - en gammal Volvo Duett som gjorts om till A-traktor med flak. Vi satt på två stolar på flaket och åkte runt i byn tills vi fick komma till församlingshemmet.
När vi kom fram till församlingshemmet fick vi en välkomstdrink och var tvungna att gå in fort, eftersom det var så kallt ute. Gästerna stod och frös när de väntade på oss. Väl inne var nästan alla förrätter serverade, fast vi var så tidiga. Började äta kring 14.30. Sedan blev det presentation av värdparet (som gjort ett jättebra jobb med korta filmer, bröllopshäfte och annat kul), följt av buffén med ugnsstekt röding med tillbehör. Mums. Kvällen avlöpte väl och kring 20.00 åkte vi iväg till hotellet. Trötta och lyckliga.